Naturen, sådan som vi nu se den, gifver oss endast ett dunkelt begrepp om Edens härlighet. Synden har fördärfvat jordens skönhet, öfverallt kan man se spåren af det ondas verk. Men likväl finnes ännu mycket, som är skönt. Naturen bär vittnesbörd om, att en, som är oändlig i makt och förbarmande, godhet och kärlek, uppfyller den med lif och fröjd. Äfven i sitt fördärfvade tillstånd uppenbarar naturen den store konstnärens hand. H vart vi än vända oss, kunna vi höra Guds röst och se bevisen på hans godhet. |