Men en samarit reste också på den här vägen, såg den lidande, och han utförde den gärning, som de andra hade vägrat, att göra. Hövligt och vänligt bistod han den sårade mannen. ”När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka.” Både prästen och leviten bekände sig till medlidandet, men samariten visade sig vara verkligt omvänd. Det var inte trevligare för honom, att göra arbetet, än för prästen och leviten, men i ande och gärning bevisade han sig stå i samklang med Gud.