Profeterna hade gråtit över Israels avfall och de fruktansvärda ödeläggelser, som de hemsöktes av för sina synders skull. Jeremia önskade, att hans ögon varit en källa av tårar, för att han skulle kunna gråta dag och natt över de slagna hos dottern sitt folk och över Herrens hjord, som förts bort i fångenskap (Jeremia 9:1; 13:17).