Kung Ferdinand, kejsarens företrädare vid Riksdagen, insåg, att förordningen skulle vålla allvarlig splittring, om inte furstarna kunde förmås till att anta och stötta den. Därför tog han till övertalningskonsten, då han väl visste, att i fall man brukade tvång mot detta slags män, skulle det bara göra dem mera beslutsamma. Han bad enträget furstarna om, att godkänna påbudet och försäkrade dem om, att kejsaren då skulle bli utomordentligt tillfreds med dem. Men dessa trofasta män erkände en myndighet, som stod höjd över jordiska härskares, och de svarade lugnt: ”Vi vill åtlyda kejsaren i allt, som kan bidra till att upprätthålla freden och Guds ära.”