Aposteln lät sig inte bedras av det som han såg i detta lärdomscentrum: Hans andliga natur drogs så starkt mot de himmelska tingen, att den glädje och härlighet i de rikedomar som aldrig skall förgås kom honom att betrakta all den prakt och storslagna skönhet som omgav honom som värdelös. När han såg Atens storslagna prakt, förstod han dess förförande makt över dem som älskade konst och vetenskap. Han fick ett starkt intryck av hur betydelsefullt det arbete var som låg framför honom.