Det var på sabbaten som Herrens härlighet uppenbarades för den landsförviste aposteln. Johannes helighöll sabbaten på Patmos lika ivrigt som han gjorde det, då han förkunnade evangelium för människorna i Judéens städer och samhällen. Han gjorde anspråk på de dyrbara löften som Gud hade gett till dem som helighåller denna dag. "Jag kom i andehänryckning på Herrens dag", skrev Johannes, "och fick då bakom mig höra en stark röst, lik ljudet aven basun. . . . Och jag vände mig om för att se vad det var för en röst som talade till mig; och när jag vände mig om, fick jag se sju gyllene ljusstakar och mitt ibland ljusstakarna någon som liknade en människoson." – Upp. 1:10-13.