En del ger efter för sina begär, som ju för krig mot själen och är ett ständigt hinder för andlig tillväxt. De bär alltid på ett sjukt samvete och när den klara sanningen förkunnas blir de stötta. De känner sig fördömda och förnärmade och tror att ämnet valts med flit för att angripa dem. De känner sig ledsna och sårade och håller sig därför borta från församlingens sammankomster för att slippa oro. Snart förlorar de helt sitt intresse för mötena och för sanningen. Om de inte helt reformerar sina liv, kommer de att gå tillbaka till världen och ta ståndpunkt för de upproriska som står under Satans svarta baner. Om dessa ville korsfästa sina köttsliga begär, som för krig mot själen, skulle de komma ut ur skottlinjen, där sanningens pilar inte skulle träffa dem. Men så länge som de ger efter för sina begär, och på så sätt omhuldar sina avgudar, gör de sig till en måltavla för sanningens pilar, som måste träffa och såra dem.