Abraham ägde ett ädelt, mänskovänligt sinnelag, vilket visade sig, då han bad så innerligt för människorna i Sodom. Hans starka ande led svårt. Han var betryckt av sorg, och han var djupt rörd i sina faderskänslor, då han sände bort Hagar med sin son Israel, för att vandra omkring som främlingar i främmande land.