Kora samlade, i sin upphöjda självtillräcklighet, hela församlingen emot Mose och Aron ”vid ingången till uppenbarelsetältet. Då visade sig Herrens härlighet för hela menigheten. Och Herren talade till Mose och Aron. Han sade: ’Skilj er från denna menighet, så skall jag i ett ögonblick förgöra dem. Då föll de ner på sina ansikten och sade: ’O Gud, den Gud som råder över anden i allt kött, skall du vredgas på hela menigheten för att en enda man syndar?’ Då talade Herren till Mose. Han sade: ’Säg till menigheten: Drag er bort från lägerplatsen kring Kora, Datan och Abiram.’ Mose steg upp och gick till Datan och Abiram, och de äldste i Israel följde honom. Mose talade till menigheten. Han sade: ’Vik bort från dessa ogudaktiga människors tält och rör inte något som tillhör dem, så att ni inte förgås genom alla deras synder.’ Då drog de sig bort från lägerplatsen kring Kora, Datan och Abiram. Men Datan och Abiram kom ut och ställde sig vid ingången till sina tält med sina hustrur och barn, stora och små. Och Mose sade: ’Av detta skall ni förstå att det är Herren som har sänt mig att göra alla dessa gärningar. Jag har inte handlat efter eget tycke. Om dessa dör på samma sätt som andra människor och får samma straff som alla andra, då har Herren inte sänt mig. Men om Herren gör något nytt genom att marken spärrar upp sitt gap och uppslukar dem med allt vad de äger så att de far levande ner i dödsriket, då skall ni förstå att dessa människor har föraktat Herren.” Verserna 19-30. Då Mose tystnade, öppnade jorden sig och uppslukade dem, jämte deras tält och alla deras ägodelar. De for levande ned i graven, och jorden tillslöt sig över dem, så att de gick förlorade mitt i församlingen.