De som på detta vis hjälpte till med att understödja romarnas herravälde, betraktades som avfälliga. Judarna ansåg det vara en skam att umgås med en publikan. De betraktade detta ämbete liktydigt med förtryck och utsugning. Men Jesus lät sig inte påverkas av judarnas fördomar. Han skådade in i hjärtat. Hans gudomliga öga så, att Matteus var en person, som kunde bli nyttig för den församling han skulle upprätta. Denne man hade lyssnat till Jesu undervisning och kände sig dragen till honom. Hans hjärta var uppfyllt av vördnad för Frälsaren; men han hade aldrig tänkt på, att den store läraren skulle nedlåta sig till att lägga märke till honom, långt mindre utvälja honom till sin lärjunge. Därför blev han högst förvånad, då Jesus tilltalade honom med dessa ord: ”Följ mig!”