Fariséerna blev tvungna till att upphöra med sina försök att stilla mängdens hänryckning. Alla deras ansträngningar tjänade bara till att föröka dess iver. Världen hade aldrig förut sett ett sådant triumftåg; det liknade inte någon berömd jordisk segerherres. Inga skaror av bedrövade fångar utgjorde en del av den vördnadsbjudande processionen såsom tecken på tapperhet. Men omkring Frälsaren såg man de härligaste segerstecken på hans kärleksfulla verksamhet för syndiga människor; der fanns fångar, som han hade frälst från satans grymma makt, och de prisade Gud för sin frälsning. De blinde, som han hade återgivit sin syn, trängde sig fram i spetsen för skaran. De stumme, vilkas tunga han hade löst, ropade hosianna allra högst. De förlamade, som han hade återställt till hälsan, sprungo fritt omkring och var mest verksamma med att avbryta palmgrenar och svänga dem framför Frälsaren. Enkor och faderlösa var bland mängden och upphöjde Jesu namn för hans nådiga bemötande av dem. De spetälske, som hade blivit renade genom hans ord och frälsta från en levande död, utbredde nu sina obesmittade kläder på hans väg och hälsade honom såsom härlighetens konung. De som hade blivit uppväckta från dödens sömn genom hans underbara röst, var med i skaran. Lasarus, vilkens kropp hade sett förruttnelse i graven och som hade återfått sin sköna mandoms fulla styrka, ledde det ringa djuret, på vilket hans befriare satt.