Lärjungarnas svaghet uppväckte Guds Sons medlidsamhet. Han betvivlade, att de kunde uthärda den prövning, som de måste genomgå, när de skulle bliva vittne till hans förrådande och död. Han tillrättavisade dem icke strängt för deras svaghet, men förmanade dem med avseende på den prövning, som förestod dem: ”Vaken och bedjen, att Ni icke mån komma i frestelse!” Hans ande kände medlidsamhet för dem i dras svaghet, och han framlade alltså en ursäkt för deras uraktlåtenhet i att utföra sina plikter mot honom: ”Anden är villig, men köttet är svagt.” (Mark. 14: 38)