Han vann Paulus’ hängivenhet genom sin nyvunna fromhet, saktmod och uppriktighet, liksom genom sin ömma omsorg om apostelns bekvämlighet och sin iver, för att främja evangeliets verk. Paulus såg karaktärsdrag i honom, som skulle göra honom till en nyttig medhjälpare i missionsarbetet, och han skulle med glädje ha behållit honom i Rom. Men han tänkte inte göra detta utan Filemons fulla medgivande. Han beslutade fördenskull, att Onesimus strax skulle sändas åter till sin herre, och lovade, att själv stå för det penningbelopp, som Filemon hade blivit berövad. Då Paulus stod i begrepp, att skicka Tykikus med brev till olika församlingar i Mindre Asien, sände han Onesimus i hans sällskap och i hans omvårdnad. Det var en hård prövning för denne tjänare, att därigenom överlämna sig till den herre han hade förorättat; men han hade sannerligen blivit omvänd, och smärtsamt, som det var, undvek han likväl icke sin plikt.