Kana låg inte så långt från Kapernaum, att den kunglige tjänstemannen inte skulle ha hunnit hem före kvällen efter samtalet med Jesus, men han tycktes inte påskynda hemresan. Först nästa morgon kom han till Kapernaum. Men vilken hemkomst! Då han begav sig i väg, för att söka Jesus, var hans hjärta tyngt av sorg. Det starka solskenet tycktes honom grymt, och fåglarnas sång föreföll honom som ett hån. Men hur annorlunda kände han det ej nu! Hela naturen framstod i en ny gestalt. Han såg allt som med nya ögon. Där han färdades under de stilla morgontimmarna tycktes hela naturen tillsammans med honom prisa Gud.