Vid denna rådplägning hade Jesu fiender blivit starkt övertygade om, att Han var Messias. Den Helige Ande hade talat till deras hjärtan. Men Satan kämpade, för att återta makten över dem. Han påminde dem om alla oförrätter eller skador Kristus förorsakat dem. Hur föga eller litet hade Han ej uppskattat deras rättfärdighet! Han framställde en rättfärdighet, som var vida större och som alla, som vill vara Guds barn, måste äga. Han fäste inget avseende vid deras ceremonier, utan hade uppmuntrat syndare till, att gå direkt eller personligen till Gud som till en barmhärtig Fader, för att framställa sina önskningar och begär. Härigenom hade Han, enligt deras mening, förkastat prästerskapet. Han hade vägrat, att erkänna de teologiska och rabbinska skolorna. Han hade påvisat prästernas dåliga levnadssätt och sålunda ohjälpligt skadat deras inflytande.