Med ledning av profetiorna gav Kristus Sina lärjungar en rätt uppfattning av, vad Han skulle bli för mänskligheten. Deras väntan på en Messias, som skulle inta sin tron och hävda sin kungliga makt enligt människornas önskningar, hade varit missriktad. Den stod i strid med en rätt uppskattning av det förhållandet, att Han lämnade den högsta ställning någon kunde inneha och intog den lägsta. Kristus ville, att Hans lärjungar skulle få en verklig och sann uppfattning i varje detalj. De måste förstå, så långt möjligt var, vad den lidandeskalk innebar, som varit iskänkt åt Honom. Han visade dem, att den fruktansvärda strid, som de nu ej kunde förstå, var uppfyllelsen av förbundet, som slöts före världens grundläggning. Kristus måste dö, såsom överträdare av lagen måste göra, om de fortsätter i sin synd. Allt detta måste ske, men det skulle inte sluta med nederlag, utan i en härlig, evig seger. Jesus talade om för dem, att varje ansträngning måste göras, för att frälsa världen från synden. Hans efterföljare måste leva, som Han gjorde, och verka, som Han verkade – intensivt och outtröttligt.