”Min mans sinne skulle inte tyngas och överlastas. Det måste få vila och han måste vara fri till att skriva och ge sin uppmärksamhet åt sådant som andra inte kan göra. De som är anställda på kontoret kunde lyfta en tung börda av bekymmer, om de skulle vilja överlåta sig åt Gud och på djupet intressera sig för arbetet. Inga själviska känslor skulle finnas hos dem som arbetar på kontoret. Det är Guds verk som de har sysselsatts i och de är ansvariga inför honom för sina motiv och det sätt på vilket denna gren av Hans verk utförs. Det fordras av dem att de disciplinerar sitt sinne. Många känner att man inte borde klandra någon för glömska. Det är ett stort misstag. Glömska är synd. Det leder till många misstag, till mycket oordning och många fel. Saker som skulle varit gjorda borde inte glömmas. Sinnet borde ansträngas. Det måste underkastas disciplin tills det kommer ihåg.