Barn påverkade sina föräldrar till att lämna sin egendom i deras händer för att de skulle tillägna sig den enligt sin egen bedömning. Guds ord ger ett klart och tydligt ljus i fråga om de pengar som lånas ut till förvaltarna och Gud har gett varningar och förebråelser genom Vittnesbörden. Det är ljus som gäller fördelningen av medel. Föräldrar tar på sig ett fruktansvärt ansvar, om de låter barnen direkt eller indirekt ha inflytande över sig i uppdelningen av sin egendom medan de lever eller genom att främst testamentera den till barnen för att den skall komma i deras händer efter föräldrarnas död. Barn till gamla föräldrar, som bekänner att de tror på sanningen, borde med gudsfruktan råda sina föräldrar och ivrigt mana dem att vara trogna mot sin bekännelse, och att förhålla sig till sina medel på ett sätt som Gud kan godkänna. Föräldrar borde samla skatter åt sig i himlen genom att själva använda sina medel för att främja Guds sak. De skulle inte beröva sig himmelska skatter genom att lämna ett överskott av medel till dem som redan har tillräckligt. Genom att göra det, mister de inte bara den dyrbara förmånen att lägga upp skatter i himlen som inte förstörs, men de stjäl från Guds skattkammare.