Broder B har närt en nästan obetvinglig benägenhet till sight-seeing och nöjesresor. Tid och pengar slösas för att tillfredsställa hans önskan om utflykter för nöjes skull. Hans själviska kärlek till njutning leder till försummelse av heliga plikter. Broder B älskar att predika, men han har aldrig gett sig ikast med detta arbete i förtvivlan över vad som skulle ske om han inte förkunnade evangeliet. Han har ofta lämnat arbetet som behövde hans (27) omsorg för att svara på kallet från några av hans bröder i andra församlingar. Om han hade känt högtidligheten i det verk som Gud har för denna tid och gått framåt i tillit till Gud, levt ett självförsakande liv och lyft upp Jesu kors, skulle han ha åstadkommit något gott. Men ofta hade han så liten förståelse av heligheten i Guds verk, att han skulle ta vara på tillfället att besöka andra församlingar och ta anledningen att tillfredställa sig själv, kort sagt en nöjesresa. Hur står inte detta handlingsätt i motsättning till det som apsotlarna hade. De gick ut med bördan av livets ord och predikade i Andens kraft att Kristus var korsfäst! De pekade på den levande vägen genom självförsakelse och kors. De hade gemenskap med sin Frälsare i Hans lidanden och deras högsta önskan var att känna Jesus Kristus och honom som korsfäst. De tänkte inte på sin egen bekvämlighet och höll inte heller sitt eget liv kärt. De levde inte för att njuta utan för att göra gott och för att frälsa själar som Kristus har dött för.