Denna syn hade jag år 1847 ,då endast några få av adventistbröderna helighöllo sabbaten, och bland dessa funnos endast några få, som menade, att sabbatens helighållande var av så stor vikt, att den nödvändigtvis skulle bilda en skiljomur mellan Guds folk och de otrogna. Nu börjar uppfyllelsen av denna syn att visa sig. ”Vedermödans tid", som här omtalas, syftar ej på den tid, då plågorna skulle börja falla, utan på en kort tidsperiod, omedelbart innan de falla, medan Kristus ännu är i helgedomen. På den tid, då frälsningsverket håller på att avslutas, skola svåra tider komma över jorden, och nationerna skola vredgas men dock hållas tillbaka för att ej hindra den tredje ängelns budskap. på den tiden skall "särlaregnet" eller vederkvickelse komma från Herrens ansikte för att giva kraft åt den tredje ängelns budskap och bereda de heliga att bestå under den tid, då de" sju sista plågorna utgjutas över jorden. - "Adventb., s. 111-112. |