Satan sade nu till dem att de måste döma Jesus till döden för att kunna upprätthålla sin auktoritet. Detta råd följde de. Själva förhållandet att de kunde förlora den makt de ännu hade var, menade de, tillräckligt skäl för att komma till något slags beslut. Med undantag av några få som inte vågade säga sin mening, mottog rådsmötet Kaifas' ord som Guds ord. Stämningen lättade i Rådet och oenigheten upphörde. De beslöt att Jesus skulle överlämnas åt döden vid första gynnsamma tillfälle. Genom att förkasta beviset på Jesu gudom hade dessa präster och rådsherrar själva stängt sig inne i ett ogenomträngligt mörker. De hade kommit helt in under Satans inflytande, så att han kunde driva dem ut över den eviga undergångens brant. Så stor var emellertid deras villfarelse, att de kände sig tillfreds med sig själva. De betraktade sig som patrioter som försökte rädda nationen.