Jesus hade inte sagt någonting som kunde ge hans anklagare någon fördel. Ändå hölls han bunden för att visa att han var dömd. Det som skedde måste emellertid ge sken av rättvisa. Det var nödvändigt att förhöret skulle hållas under lagenliga former. Detta hade myndigheterna beslutat sig för att påskynda. De visste vilken aktning folket hade för Jesus. De fruktade, att om ryktet om gripandet spreds, skulle man göra försök att frita honom. Därtill kom också, att om förhöret och dornens fullföljande inte skedde omedelbart, skulle man få uppskjuta avgörandet en hel vecka på grund av påskfirandet. Detta skulle kunna omkullkasta deras planer. För att försäkra sig om att Jesus bleve dömd, litade de i stor utsträckning på kraven från pöbeln, av vilka många tillhörde Jerusalems slödder. Om man nödsakades att uppskjuta förhöret en vecka, skulle upphetsningen lägga sig och en reaktion skulle sannolikt sätta in. Den bättre delen av folket skulle vakna upp för att försvara Jesus. Många skulle vittna till hans förmån och börja tala om de väldiga gärningar han hade gjort. Detta skulle väcka folkets vrede mot Stora Rådet. Deras handlingssätt skulle fördömas. Jesus skulle bli frikänd och få ta emot mängdens hyllningar. Prästerna och rådsherrarna beslöt därför att Jesus skulle överlämnas i romarnas händer, innan deras avsikter bleve kända. |