Tidsåldrarnas Längtan kapitel 57. 446. Från sida 740 i den engelska utgåva. | tillbaka |
Med fruktan och självförebråelser såg Pilatus på Frälsaren. I detta hav av upprörda ansikten var Han den ende fridfulle. Omkring Hans huvud tycktes ett svagt ljus lysa. Pilatus sade i sitt hjärta: Han är Gud. – Vändande sig till folket, sade han: – Jag är oskyldig till denne mans blod. Tag Honom och korsfäst Honom. Men märk, Ni präster och rådsherrar, att jag förklarar Honom vara en rättfärdig man. Måtte Den, som Han åberopar som Sin Fader, döma Er och inte mig för denna dags handling. |