Han som undervisade folket hur de skulle finna frid och lycka, tänkte lika mycket på deras materiella behov som på deras andliga välfärd. De var trötta och medtagna. Där fanns mödrar med spädbarn i sina armar och större barn som klängde sig fast vid deras kläder. Många hade stått i timmar. De hade varit så djupt intresserade av Jesu undervisning att de inte hade tänkt på att sätta sig ned. Folkskarorna var för övrigt så stora att det var fara för att de skulle bli nedtrampade. Jesus gav dem nu tillfälle att vila och sade till dem att sätta sig ned. Det fanns så mycket gräs på platsen att alla kunde sätta sig ned och vila bekvämt. - Vändpunkten s. 365, 365. (1898)