Till ett oändligt pris har Kristus, vår Återlösare, köpt varje förmåga och själva vår existens, och alla våra välsignelser i livet har köpts åt oss till priset av Hans blod. Skall vi ta emot välsignelserna och glömma Givarens anspråk? Kan någon av oss samtycka till, att följa våra böjelser, hänge oss åt begär och passioner och leva utan Gud? Skall vi äta och dricka som djur och inte mer förknippa tanken på Gud med allt gott vi njuter av, än de stumma djuren gör?