Jesu fördröjning hade varit så intensivt intressant i sina resultat, att även den orolige fadern inte kände någon otålighet, utan åsåg scenen med djupt intresse. Då den helade kvinnan sändes bort tröstad och glad, uppmuntrade det honom till, att tro ändå mer fast, att Jesus kunde bevilja hans egen bön och bota hans dotter. Hoppet växte sig starkare i hans hjärta, och han uppmanade nu Frälsaren, att skynda Sig med honom till hans hem. Men då de återupptog sin vandring, trängde en budbärare sig igenom folkmassan till Jairus och förmedlade nyheten, att hans dotter var död, och att det var meningslöst, att besvära Mästaren ytterligare. Jesu sympatiserande öra uppfångade orden, som träffade faderns hjärta likt en dödsstöt gällande hans förhoppningar. Frälsarens medlidande riktades mot den plågade föräldern. Han sade till honom i Sin gudomliga medkänsla: ”’Var inte rädd. Tro endast, så får hon liv igen.”’ {Lukasevangeliet 8:50.}