Genom att tillåta sig själva, att bli så överväldigade av sömnen, hade lärjungarna gått miste om samtalet mellan de himmelska budbärarna och den förhärligade Återlösaren. Men då de plötsligt vaknade ur sin djupa dvala och såg den upphöjda synen framför sig, fylldes de av hänförelse och vördnad. Då de såg på sin älskade Mästares strålande gestalt, måste de skydda ögonen med händerna, för att så uthärda den outsägliga härlighet, som klädde Hans person och som avgav ljusstrålar som solens. Under en kort stund såg lärjungarna sin Herre förhärligad och upphöjd inför sina ögon och hedrad av de strålande varelser, som de kände igen som Guds gynnade.