Under tiden skyndade fadern i väg med hoppfullt hjärta. Han gick till Jesus med sorg och bävan. Han lämnade Honom i glädje och förtroende. Han kände den högtidliga försäkran om, att han hade talat med En, vars makt var obegränsad. Han tänkte utan tvivel på, att Jesus verkligen hade botat hans son i Kapernaum. Medan han fortfarande var en bit hemifrån, mötte hans tjänare honom med det glada budskapet, att hans son hade återhämtat sig. Med lätt hjärta skyndade han vidare, och då han närmade sig sitt hus, möttes han av barnet, som gått ut, för att ta emot honom, strålande av hälsa och skönhet. Han omfamnade honom som en återställd från de döda, och tackade Gud om och om igen för det mirakulösa botandet.