Den förlamades enkla tro accepterade Mästarens ord som sitt nya livs välsignelse. Han kom inte med någon ytterligare begäran, han åstadkom inget högljutt yttrande, utan förblev i salig tystnad alltför glad för ord. Himmelens ljus bestrålade hans ansikte, och folket såg med vördnad på scenen framför dem. Kristus stod där i Sitt fridfulla majestät, som lyfte Honom över synagogans dignitärer och lagens uttolkare. Fariséerna, de skriftlärde och läkarna hade väntat spänt, för att se, hur Jesus skulle ställa Sig till detta fall. De kom ihåg, att den lidande hade vädjat till dem om hjälp och att de hade förankrat sig i sin tjänsts helighet och vägrat honom en enda stråle av uppmuntran. De hade till och med uttryckt irritation över, att bli besvärade av en så obehaglig sak. De hade med fasa sett på hans skrumpna gestalt och sagt: Vi kan inte uppväcka en från de döda; förruttnelsen har redan börjat.