Då processionen anlände till toppen av kullen och skulle gå ned i staden, stannade Jesus, och hela folkmassan med Honom. Framför dem låg Jerusalem i all sin härlighet, badande i ljuset från den sjunkande solen. Templet lockade alla ögon. I ståtlig storhet tornade det upp sig över allt annat och verkade peka mot himlen, som om det riktade folkets uppmärksamhet uppåt, till den ende sanne och levande Guden. Detta tempel, i sitt praktfulla majestät, hade länge varit den judiska nationens stolthet och ära. Romarna var också stolta över det som ett oöverträffat monument av storslagenhet. Deras kung hade förenat sig med judarna i utsmyckningen av det, och tillsammans hade de inte sparat några ansträngningar eller kostnader, för att förse det med de dyraste och vackraste dekorationer både utanpå och inuti.