Åter igen greps Guds Son av övermänsklig vånda, och nära att svimma och utmattad, vacklade Han tillbaka till platsen för Sin tidigare kamp. Åter igen föll Han ned på jorden. Hans lidande var ändå större, än tidigare. Cypresserna och palmerna var de tysta vittnena till Hans ångest. Från deras lummiga grenar föll tung dagg över Hans slagna gestalt, som om naturen gräte över sin Upphovsmans ensamma brottande med mörkrets makter.