Då Stefanus stod ansikte mot ansikte med sina domare, för att besvara anklagelsen om hädelse, strålade hans ansikte med helig glans. ”Alla som satt i rådet fäste ögonen på honom och såg att hans ansikte var som en ängels.” {Vers 15.} De, som upphöjde Mose, må ha sett samma heliga ljus hos fången, som strålade från den gamle profetens ansikte. Shekina var ett skådespel, som de aldrig mera skulle komma att bevittna i templet, vars härlighet hade upphört för alltid. Många, som skådade ljuset i Stefanus’ anlete, skälvde och höll för ansiktet; men deras hårdnackade vantro och fördomar upphörde aldrig.