Detta första samtal fick stor betydelse för bägge dessa apostlar, men det varade inte länge, för Paulus var ivrig, att gå in i sin Mästares arbete. Snart hördes rösten, som så ivrigt hade höjts mot Stefanus, i samma synagoga och proklamerade utan fruktan, att Jesus var Guds Son. Stämman försvarade samma sak, som Stefanus dött, för att försvara. Han berättade om sin egen förunderliga erfarenhet, och med hjärtat fyllt av längtan för sina bröder och tidigare sammansvurna, presenterade Paulus beläggen från profetiorna, liksom Stefanus hade gjort, att Jesus, som hade blivit korsfäst, var Guds Son.