Petrus vaknade inte upp, förrän han kände ängelns stöt i sidan, och hörde hans röst säga: ”’Skynda dig upp!’” Han såg cellen, som aldrig hade varit välsignad av solljuset, upplyst med Himmelens ljus, och en ängel med stor härlighet stående framför sig. Han lydde automatiskt ängelns röst; och då han lyfte händerna, upptäckte han, att kedjorna hade brutits loss från handlederna. Ängelns röst hördes åter: ”’Sätt på dig bältet och ta på dig sandalerna.’” {Apostlagärningarna 12:7, 8.}