Där, i fängelsehålans beckmörker och isolering, bad Paulus och Silas, och sjöng hyllningssånger till Gud. Med häpnad hörde de andra fångarna bönens och tacksägelsens ljud komma från det inre av fängelset. De hade väntat sig, att få höra skrik och klagan, förbannelser och svordomar bryta fängelsets nattliga tystnad; men de hade aldrig förr hört bönens och prisandets ord stiga upp från den mörka cellen. Vakterna och fångarna förundrades över, vem dessa män var, som – kalla, hungriga och torterade – fortfarande kunde glädja sig, och samtala muntert med varandra.