Judarna tolkade Paulus’ ord som att betyda, att Kristus skulle komma för andra gången i deras släktes liv, och regera över jorden som kung över alla nationer. Anklagelsen riktades så bestämt mot apostlarna, att stadens domare trodde på den, och fängslade Jason, för att återställa lugnet, då Paulus och Silas inte stod att finna. De förföljande judarna inbillade sig, att de, genom sitt förfarande mot de kristna, hade återvunnit stadsdomarnas tillit, och hade fått rykte om sig, att vara trofasta medborgare, samtidigt som de hade tillfredsställt sin svartsjuka mot apostlarna, och överfört den misstanke, som dittills hade vilat över dem själva, till kristendomens nyomvända.