Men vilken förlust var ej detta för dem, som hade satt sig upp mot Gud! Det var Hans avsikt, att människorna, då de gick ut att för grundlägga nationer i olika delar av Jorden, skulle föra med sig kunskapen om Hans vilja. Därmed kunde sanningens ljus stråla ofördunklat för efterkommande släkter. Noa, rättfärdighetens trogne förkunnare, levde tre hundra femtio år efter floden och Sem fem hundra år. Alltså hade deras avkomlingar tillfälle, att bli bekanta med Guds fordringar och med historien om Hans samröre med deras fäder. Men de var ej villiga, att lyssna till dessa för dem så obehagliga sanningar. De önskade inte bibehålla kunskapen om Gud; och genom språkförbistringen blev de till stor del hindrade från att umgås med dem, som kunde ha givit dem upplysning.