Så snart Esau hade gått bort, för att uträtta sitt ärende, började Rebecka att genomföra sitt beslut. Hon talade om för Jakob, vad som hade ägt rum, samt tillrådde ögonblicklig handling, om man skulle hindra, att välsignelsen oåterkalleligen bleve tilldelad Esau. Och hon försäkrade sin son, att om han ville följa hennes anvisningar, skulle han erhålla den, såsom Gud hade lovat. Jakob samtyckte ej villigt till den plan, som hon föreslog. Tanken på, att han skulle bedra sin far, orsakade honom stor ängslan. Han trodde, att en sådan synd skulle medföra förbannelse, i stället för välsignelse. Men hans samvetsbetänkligheter blev övervunna, och han skyndade sig att utföra sin mors förslag. Det var ej hans avsikt, att uttala en uppenbar osanning, men sedan han en gång gått in till sin far, tycktes han ha gått för långt, för att kunna dra sig undan, och han skaffade sig den efterlängtade välsignelsen genom bedrägeri.