Moses kände sig väldigt bekymrad över, att hans folk visade så svag tro på Gud, trots att det flera gånger hade sett Hans makt uppenbaras till dess frälsning. Hur kunde de beskylla honom för, att ha försatt dem i de faror och svårigheter, som de var i, när han hade lytt Guds uttryckliga befallning? Det var sant, att ingen möjlighet för deras räddning fanns, såvida inte Gud Själv utverkade deras befrielse; men då de hade blivit försatta i denna belägenhet, genom att lyda den gudomliga befallningen, hyste Moses ingen fruktan för följderna. Han svarade folket lugnt och tillitsfullt: "'Var inte rädda! Stanna här; i dag skall ni bli vittnen till den seger som Herren vinner åt er. Ty så som ni ser egypterna i dag skall ni aldrig någonsin se dem mer. Herren skall strida för er, och ni skall vara tysta!'"