Det finns många tusen personer i vår tid, vilka går till väga på liknande sätt. De skulle inte finna det svårt att uppfatta sin plikt, om den stämde överens med deras böjelser. Den är tydligt framställd för dem i Bibeln, eller angiven genom omständigheter och förnuftet. Men enär dessa framställningar strider mot deras önskningar och böjelser, förkastar de dem ofta och dristar sig till att gå till Gud, för att av Honom bli upplysta om sin plikt. De tycks vara ytterst samvetsgranna samt ber länge och ivrigt om ljus. Men Gud låter icke gäcka Sig. Han tillåter ofta dessa personer att handla efter sina egna önskningar och att utstå följderna därav. "[M]itt folk hörde inte på mig. . . . Då lät jag dessa förstockade hållas, de fick följa sina egna planer." Psaltaren 81:12-13. När man tydligt inser sin plikt, får man inte drista sig till att gå till Gud och be Honom om, att bli befriad från den, utan man bör i stället med en ödmjuk och undergiven anda be om gudomlig styrka och vishet till, att uppfylla den.