Kungen höll noga vakt över David, eftersom han hoppades, att den senare skulle begå någon oförsiktig eller förhastad handling, vilket kunde ge honom en ursäkt, för att vanära David. Han kände, att han inte kunde bli tillfredsställd, förrän han hade bragt den unge mannen om livet och likväl kunde rättfärdiga sig och sin onda handling inför allt folket. Han lade en snara för Davids fötter, genom att uppmana honom till, att bedriva kriget mot filistéerna med än större kraft, och han lovade att ge honom sin äldsta dotter till hustru som belöning för hans tapperhet. David svarade blygsamt på detta förslag: "'Hur skulle en man som jag, med min härstamning, kunna bli kungens måg?'" Kungen visade, att han ej menade allvar, genom att sedan förmäla prinsessan med en annan person.