Davids ädelmodiga erkännande av den, som hade varit hans bittre fiende, väckte hela Israels förtroende och beundran. "[F]olket uppskattade det, liksom allt vad kungen gjorde. Nu förstod alla där och i hela Israel att kungen inte låg bakom mordet på Avner, Ners son." När David sedan enskilt var tillsammans med sina förtrogna rådgivare och tjänare, talade han om brottet samt visade, att han inte kunde straffa mördarna, som han önskade, utan måste lämna åt Gud att vedergälla dem: "'Ni skall veta att en hövding och storman i Israel har fallit i dag', sade kungen till sina män. Själv är jag ännu svag, även om jag är smord till kung, och de där männen, Serujas söner, är för hårda för mig. Men Herren skall vedergälla de onda för deras ondska.'"