Kurfurste Fredrik hade med ängslan sett fram emot Luthers möte med Riksdagen, och med djup rörelse hade han lyssnat till hans tal. Med glädje och stolthet var han vittne till doktorns mod, fasthet och självbehärskning, och han beslutade än mer avgjort sig för, att ta honom i försvar. Han jämförde de stridande parterna och såg, att påvars, kungars och prelaters visdom hade tillintetgjorts genom sanningens makt. Romarkyrkan hade lidit ett nederlag, som skulle komma att erfaras ibland alla folkslag och under alla tider.