Det är nu tydligt för alla, att syndens lön inte är ädelt oberoende och evigt liv, utan slaveri, fördärv och död. De onda ser, vad de har mist genom ett liv i uppror. Den långt högre och eviga vikten av härlighet föraktades, då den erbjöds till dem; men hur önskvärd ter den sig inte nu! ”Allt detta”, utropar den förtappade själen, ”kunde jag ha haft, men jag valde, att förpassa dessa ting långt ifrån mig. Oh, en sådan besynnerlig förtrollning! Jag har bytt ut frid, lycka och ära mot elände, skam och förtvivlan.” Alla ser, att deras uteslutning från himmelen är rättvis. Med sina liv har de tillkännagett: Vi vill inte, att denne Jesus skall styra över oss.