Du väljer själv ditt öde
Tänk om var och en kunde förstå att man själv bestämmer över sitt öde! Det är du själv som avgör om du ska bli lycklig i detta livet och i det kommande livet, i evigheten. Du kan välja sådana vänner som påverkar dig, så att dina tankar och dina handlingar blir låga och tarvliga och din moral sjunker. Du kan ge din apptit och dina lidelser fria tyglar. Du kan förakta auktoritet, använda ett grovt språk och sänka dig till den lägsta förnedring. Ditt inflytande kan vara sådant att det förorenar andra. Du kan bli skuld till att sådana som du kunde ha fört till Jesus i stället går förlorade. Du kan leda andra bort från Honom, från det som är rätt, från det som är heligt och från himlen. I domen pekar kanske de som går förlorade på dig och säger: “Om det inte hade varit för hans inflytande, skulle jag inte ha fallit ocn gjort narr av den kristna tron. Han hade ljuset. Han visste vägen till himlen. Det visste inte jag utan gick med förbundna ögon mot fördärvet.” Vad kan vi svara på en sådan beskyllning? Hur viktigt är det inte att vi var och en tänker över vart vi leder människor. Hur noga borde inte vi, som har den eviga världen i sikte, beräkna vad vårt inflytande för med sig. Vi borde inte tappa bort evigheten ur beräkningen utan vänja oss vid att hela tiden fråga: Kommer det att glädja Gud att jag gör så här? Hur kommer mitt handlingssätt att påverka deras sinnen, som har fått mycket mindre ljus och färre bevis för vad som är rätt?