Läran om medvetenhet i döden vilar på den stora grundläggande villfarelsen, att människan är född med odödlighet. Precis som läran om evigt lidande strider denna lära mot Bibelns undervisning, mot förnuftet och våra mänskliga känslor. Det är en allmänt utbredd uppfattning att de återlösta i himlen vet om allt som händer på jorden och att de framför allt vet om vad som händer de vänner som de har lämnat efter sig. Men hur skulle det kunna vara en källa till lycka för de döda att känna till de levandes bekymmer, att vara vittne till de synder som deras kära begår och se dem uthärda alla livets sorger, besvikelser och kval? Hur frånstötande är inte den åsikten, att de oomvändas själar överlämnas till helvetets lågor, så snart livsanden lämnar deras kroppar? Vilken ohygglig ångest skulle inte de uppleva, som ser sina oomvända vänner begravas för att börja ett evigt liv i lidande och synd!