Många framstående personer både inom kyrkan och i samhället var övertygade om att hans teser var riktiga, men de insåg snart att ett godkännande av dessa sanningar skulle medföra stora förändringar. Att upplysa och reformera folket skulle i själva verket innebära att man undergrävde den katolska kyrkans auktoritet. Det skulle hejda tusentals av de penningströmmar, som nu flöt in i dess skattkammare. Därigenom skulle de påvliga ledarnas överdåd och lyx starkt begränsas. Om folket fick lära sig att tänka och handla som ansvariga personer och att endast förtrösta på Kristus för sin frälsning, skulle påvestolen omstörtas och deras egen auktoritet tas ifrån dem. På grund av detta förkastade de den kunskap, som Gud erbjöd dem. De intog en fientlig inställning till sanningen och Kristus genom att sätta sig upp mot den person, som Gud hade sänt för att ge dem ljus.