Valdenserna var bland de första i Europa som fick en översättning av Bibeln. (Se ”Tillägg”). Flera hundra år före reformationen hade de Bibeln handskriven på sitt eget språk. De hade sanningen oförfalskad. Därför blev de särskilt hatade och förföljda. De hävdade att den romerska kyrkan var det fallna Babylon som omtalas i Uppenbarelseboken. Med fara för sina liv reste de sig för att bekämpa dess förfall. Medan några av dem under trycket av långvarig förföljelse kompromissade med sin övertygelse, och efter hand förnekade de utmärkandegrundsanningarna i sin tro, fanns det andra som höll fast vid sanningen. Under långa tider av mörker och avfall förnekade valdenserna den romerska kyrkans överhöghet, förkastade tillbedjan av helgonbilder och höll den bibliska sabbaten helig. Under det våldsammaste motstånd höll de fast vid sin tro. Även om de blev offer för savojernas spjut och brända på de romerska bålen stod de ändå som orubbliga försvarare av Guds ord och hans ära.