Då Martin Luther tog emot missmodiga nyheter, brukade han ofta säga: ’kom, låt oss sjunga psalm 46.’ Denna psalm börjar med orden: ’Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad. Därför skall vi inte frukta, om än jorden skakar och bergen störtar ner i havsdjupet’. I stället för sorg, gråt och förtvivlan, när svårigheter samlar sig omkring oss som en flod och hotar att överväldiga oss, borde vi inte endast be Gud om hjälp, utan prisa Honom för så många välsignelser i det forna - prisa Honom, för att Han är i stånd till, att hjälpa oss. Då skulle vår vandring vara mera behaglig för honom, och vi skulle se mera av Hans frälsning.” The Review and Herald, den 1. november, 1881.