Nebukadnessar såg nu, att de män han hade betrott med mysteriers uppenbarande, trots sin skrytsamma visdom, svek honom i hans stora bryderi, och så sade de: ”’Konungen må berätta drömmen för sina tjänare, så skall vi tala om vad den betyder.’ Kungen svarade: ’Jag märker tydligt att ni vill vinna tid, eftersom ni ser att detta är mitt orubbliga beslut. Om ni inte säger mig drömmen kan domen över er bara bli en. Ni har kommit överens om att ljuga och bedra, i hopp om att tiderna skall förändras. Säg mig nu vad jag har drömt, så vet jag att ni också kan tyda drömmen för mig.’ Kaldeerna svarade kungen: ’Det finns ingen människa på jorden som kan meddela konungen det han vill veta. . . . . Det som kungen begär är alltför svårt, och det finns ingen som kan meddela konungen det, ingen utom gudarna. Men de bor inte bland de dödliga.’ Detta gjorde kungen ”så vred och (411) och förbittrad att han befallde att man skulle förgöra alla de vise i Babylon.”